Återgång i arbete – många behöver hjälpas åt
Samverkan mellan arbetsgivare och primärvård behövs vid rehabilitering. Men vad underlättar eller försvårar sådan samverkan? Det har en grupp forskare nu undersökt.
Så kan primärvården underlätta återgång i arbete
- Ta hjälp av rehabkoordinator.
- Använd er av trepartssamtal med medarbetare, arbetsgivare och primärvård.
- Beskriv insatsens innehåll tydligt så att den blir möjlig att utvärdera.
- Bestäm kriterier för vem som ska få vilken insats, samt hur och när insatsen ska sättas in.
- Se till att alla patientgrupper får chans till insatser, inte bara de resursstarka.
Ny lag om koordinering vid rehabilitering
Sedan den 1 februari 2020 är alla regioner i Sverige skyldiga att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna som behöver individuellt stöd för att kunna återgå i arbete.
Våren 2020 har alla regioner anställt egna rehabkoordinatorer som ska underlätta medarbetarens kontakt, såväl internt inom vården som med arbetsgivaren och externa aktörer som Försäkringskassan, Företagshälsovården och Arbetsförmedlingen.
Bra samverkan mellan arbetsgivare, anställd och primärvården är en viktig förutsättning för att medarbetare ska kunna återgå till arbete efter en längre sjukskrivning.
Och ett tydligt innehåll av insatserna och bra rutiner för vilka som ska få del av dem banar väg för ett gott resultat. Det här gäller särskilt den som drabbats av psykisk ohälsa.
Det menar forskaren Elisabeth Björk Brämberg vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet (KI). Tillsammans med kollegor från KI och universiteten i Linköping och Uppsala har hon nyligen avslutat en studie om hur en sådan samverkan kan fungera i praktiken.
Forskarna intervjuade ett femtiotal personer – arbetsgivare, rehabkoordinatorer, läkare från primärvården och företrädare för Försäkringskassa respektive Företagshälsa – i tre regioner. De intervjuade också nio anställda som hade deltagit i samverkan mellan vård och arbetsgivare efter att ha varit sjukskrivna för psykisk ohälsa. Studien omfattar också en fokusgrupp.
Forskarnas etiska analys visar att urvalsprocessen för insatser varierar stort. Vem ska få del av insatserna? När och hur ska de ske?
De noterade också en risk att samverkande insatser ges på olika villkor, och att alla medarbetare inte får samma möjlighet till kontakt med sin arbetsgivare.
Samarbete inte självklart
Som distriktssköterska vet Elisabeth Björk Brämberg att samarbete med arbetsgivaren inte är självklart för alla inom primärvården.
– Det finns en stark norm att vårdpersonal ska agera som patientens företrädare, vilket har lett till en tradition av att vilja ”skydda” den anställde mot arbetsgivaren, säger hon.
Frågan är komplex, menar hon.
– Arbetsgivaren behöver få en bild av hur medarbetaren mår för att kunna fatta rätt beslut om rehabilitering. Samtidigt är uppgifter om hälsa och privatliv integritetskänsliga och kräver medarbetares samtycke.
Rehabkoordinator kan underlätta samarbete
För att överbrygga detta rekommenderar hon att medarbetaren träffar en rehabkoordinator, vars uppgift bland annat är att underlätta kontakten med arbetsgivaren.
Därefter kan rehabkoordinatorn kalla till ett trepartssamtal mellan arbetstagare, arbetsgivare och primärvård.
– Vi vet sedan tidigare att trepartssamtal är en bra modell. Den öppna dialogen under samtalet gör det möjligt att fånga upp delade meningar och olika förväntningar. Något som tyvärr ofta prioriteras bort, säger hon.
Elisabeth Björk Brämberg betonar också vikten av att alla parter är överens om rehabiliteringens mål: att medarbetaren ska återgå i arbete.
Text: Birgita Klepke