Utmattning – det går att komma tillbaka

Utmattning – det går att komma tillbaka

Det går att komma tillbaka i arbete och ett normalt liv efter att ha drabbats av utmattningssyndrom. Men det tar lång tid, och kräver ett bra samarbete mellan alla de instanser de drabbade är beroende av.

Institutet för stressmedicin i Göteborg (ISM) har framgångsrikt behandlat omkring 1200 patienter för utmattningssyndrom under åren 2005 till 2016.

Kristina Glise är överläkare och utvecklingsledare vid ISM.
Nu följer hon och ett par kollegor upp hur det har gått för ungefär hälften av patienterna. Hon berättade om uppföljningen under ett seminarium om rehabilitering i november 2018.

Debuten ofta dramatisk

Utmattningssyndrom orsakas av för hög stressbelastning under lång tid. De tidiga symptomen är trötthet, sömnstörningar och nedstämdhet. För de som sedan insjuknar i utmattningssyndrom handlar det om svår utmattning, kognitiv nedsättning, minskad stresstolerans och allvarliga sömnstörningar.

Debuten för själva utmattningssyndromet är ofta akut och ganska dramatisk, med till exempel panikångestattacker, total orkeslöshet och svårigheter att orientera sig i tid och rum.

Men det går alltså att komma igen, även om det kan ta lång tid.

– Återhämtningen kan ta flera år, sa Kristina Glise.

Kartlade orsakerna

De flesta av patienterna på ISMs mottagning fick med tiden allt mindre symptom. Men efter ett års behandling var mer än 60 procent fortfarande sjukskrivna. Och efter sju år hade många fortfarande symptom. De som hade haft symptom länge innan de sökte hjälp, har haft ett längre sjukdomsförlopp.

Behandlingen handlade om några till synes enkla saker. Det här gjorde läkarna:

  • Kartlade orsakerna till patienternas stress.
  • Minskade stressbelastningen, ofta med hjälp av sjukskrivning.
  • Gav råd om regelbundna levnadsvanor vad gäller mat, sömn och fysisk aktivitet.
  • Följde upp att patienterna följde råden.

Tiden bästa återhämtningen

I behandlingen på ISM ingick också en arbetsgivarkontakt för att se till att återkomsten till arbete skedde stegvis och med de anpassningar som behövdes.

En del patienter erbjöds också samtalsterapi för att få hjälp att minska på känslorna av skam och skuld.

Det verkar inte gå att skapa någon genväg till tillfrisknande, när man väl har erbjudit de saker man vet hjälper till. Mottagningen provade att korta sjukskrivningstiden och sätta in extra åtgärder – men det gjorde ingen skillnad alls, berättade Kristina Glise.

– Idag tänker vi att det kan vara själva tiden som är den bästa återhämtningen, sa hon.

Text: Åsa Hammar